Jag är normalt vad man kallar en glad skit, men som alla andra har jag haft mina dippar i livet. Denna dikt kommer ur en av de djupaste av dem.
Jag vandrar i likgiltighetens skugga.
i ett land där döden är min vän.
Glädjen och ljusets väsen är skygga,
hoppet lämnade mig för längesen.
Jag tittade bakåt men såg inget,
blickade mot framtiden, ack så tom.
Vad är meningen med livet,
när man är trasig inom.
När återvänder ljusets låga,
när lämnar mörkret det evigt svarta.
Mitt liv är en ständig plåga,
min själ våndas, lider outhärdlig smärta.
Jag befinner mig i livets hemska natt,
jag känner tårar rinna, ja jag gråter.
Jag är ensam, rädd och av lidande matt,
jag önskar någon kunde ge mig ljuset o livet åter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar