Den älskade.

I nattens sena timma,

kom du till mig i en dröm.

Jag såg dig i kärlekens dimma,

svävande på hoppets ström.



Jag tänkte, en sådan vacker kvinna,

en tanke som helade min själ.

Jag bestämde, det hjärtat vill jag vinna,

ack, kunde det gå mig så väl?



Jag kände att, där fanns min lycka,

hos en kvinna jag knappt sett.

Lite underligt kan man tycka,

men jag visste vi två skulle bli ett.



Min dag fylldes av tankar på dig,

liksom även min natt.

Ödet hade övertygat mig om,

att jag äntligen funnit min skatt.



Att leva är nu en fröjd,

ja, livet har aldrig känts så bra.

Bara jag har dig är jag nöjd,

och jag vet, det är dig jag vill ha.



Du är mitt hjärta så obeskrivligt kär,

en känsla jag aldrig haft förut.

Jag vill för alltid vara där du är,

och älska dig till livets slut.



Detta,

det var en gång en dröm, en saga.

En dröm om kärlek och längtan, en dröm att behaga.

Sagan om en man, längtande efter kärlek,

om att älska som ingen annan man kan.



Sagan om med och motgångar i livet,

och att aldrig ta någonting för givet.

Drömmen om att en gång finna,

glädjen och lyckan med en ljuvlig kvinna.



Att få dela allt i både lust och nöd,

att tillsammans dela olyckans och kärlekens bröd.

Att leva med, lida och njuta.

Att få leva, leka, älska och aldrig sluta.